Så, imorse brummades det iväg mot Luleå tillsammans med de fina damerna. I bakhuvudet snurrade den nya informationen om att jag eventuellt inte kan åka till Indien tillsammans med de andra. Självklart så sköt jag bort den tanken och tänkte positiva tankar - det är ju ändå så jag jobbar och så jag är - en naivt lycklig skit.
Sen ringde min fina mor som varit i kontakt med de som utfärdar visum, både genom telefon och e-mail.
Summan av den indiska kardemumman; den 11e mars så får jag åka in i Indien igen - om inte ett dödsfall händer i Indien. Jag har ju inte någon indisk elak styvmor (än!), men jag hade nog inte velat önska livet ur någon sådan heller..
Egentligen så är denna episod en liten skitsak jämfört med mycket annat som händer runt om i världen, liksom att komma två ynka små veckor senare än tänkt- det finns människor som inte har möjlighet att få göra en sådan här resa - men samtidigt så är det här ett hyvens stort problem i min lilla värld.. Jag försöker tänka positivt:
Plus att min huvudvärk börjar släppa nu. Nya andetag och det är dags att tuta & köra igen!
Sen ringde min fina mor som varit i kontakt med de som utfärdar visum, både genom telefon och e-mail.
Summan av den indiska kardemumman; den 11e mars så får jag åka in i Indien igen - om inte ett dödsfall händer i Indien. Jag har ju inte någon indisk elak styvmor (än!), men jag hade nog inte velat önska livet ur någon sådan heller..
Egentligen så är denna episod en liten skitsak jämfört med mycket annat som händer runt om i världen, liksom att komma två ynka små veckor senare än tänkt- det finns människor som inte har möjlighet att få göra en sådan här resa - men samtidigt så är det här ett hyvens stort problem i min lilla värld.. Jag försöker tänka positivt:
- Jag hade kunnat börja åka med de andra för att i Stockholm eller Istanbul upptäcka visumproblemet = blivit "skjutsad" hem till Sverige igen.
- Istället för den 11e mars så hade det kunnat vara ännu senare.
- Saken är som den är - det är ingenting att bli arg/sur/upprörd över, det tar bara onödig energi PLUS att jag inte är så fager i en ilsken-look. Skogstokig däremot, det är min kopp te.
- Jag har mer tid till att packa! Ha!
- Kvinnorna på organisationen vi åker med är så otroligt hjälpsamma och det känns verkligen som att det finns en "kund"kontakt istället för att trilla bort och omkring i en stor organisation.
- Jag har varit i Indien tidigare = det hade varit mycket, mycket, MYCKET tristare om detta hade hänt någon av de andra tjejerna.
- Om någon av tjejerna glömmer något suuuperviktigt i Sverige så kan jag alltid ta med det i efterhand! (obs: pojkvänner fraktas EJ med!)
- Det kan vara en upplevelse för mig som mammasjuk bondtös att få fara iväg helt ensam till stora Stockholm och till stora Istanbul!
Plus att min huvudvärk börjar släppa nu. Nya andetag och det är dags att tuta & köra igen!
(och rubriken? Vad har jag gjort för ont när karman ska slå tillbaka? Jag tror att det är för att jag varit kolugnast av alla i diskussioner om magsjuka, bli avstulen saker, tågkaos och sånt..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar