Sista dagen

Igar sa vi farval till barnen I Banjara Basti det kandes som mitt hjarta skulle ga sonder. Sunita kramade mig jattehart och sa hela tiden att hon ville folja med mig. Trodde inte jag skulle bli sa fast vid barnen som jag blev. Tror min biologiska klockan precis borjat ticka lite svagt. Jag gav min klass t-trojor, frukt, godis och tusen kramar.

Senare pa kvallen for vara fina vanner Mantu och Rajesh hem till bergen. Dom har verkligen en speciell plats i mitt hjarta. Dom har stallt upp for oss hela tiden vi varit har och gjort sitt yttersta for att vi skulle trivas. Peter fran Australien foljde med dem. Han gillade ocksa sci-fi och hade sett samma serier som mig sa vi hade mycket gemesamt att prata om. Det var vemodigt att vinka av dem med tanke pa att vi kanske aldrig traffas igen och att vi hunnit lara kanna varandra sa val de senaste dagarna.

Nu idag kanns det valdigt tyst och tomt har i huset. Jag och Anna-Maria at frukost i en dryg timme sen har vi borjat packa lite halvhjartat. Det kanns inte som jag vill fara harifran men sasongen ar over och vi ar de sista som aker. Jag har verkligen verkligen trivts bra har. Tiden har flygit ivag och det kanns som jag just kommit hit, jag har njutit av varje sekund.

Tank att det blev vardag har med. Magen blev normal for nagra veckor sedan, jag kampar inte langre mot hettan och ser en bucket shower som spa-lyx.

Jag kommer sakna mycket... maten tex aven om den var enformig brukade jag ata sa mycket att jag nasta skamdes och maste lagga mig ner en halvtimme efterat. Chai och kakor ute pa grasplatten och slass med skalbaggar om tandkramen pa kvallen. Madans lugna och vanliga uppsyn, kvinnornas fnitter da vi busar och fanar oss. Farfars tillbakalutade livsstil. Kornas nyfikna blickar och pafaglar som rusar forbi pa vagen.