Kalla och trista Sverige.

Uppdatering från kalla och trista Sverige var det ja. Här sitter jag och försöker tämja bitterheten som börjat slå över mig de senaste dagarna. Det är som nu det börjar sjunka in hur huvva oturligt det kunde bli..

När jag drog igång allt det här så tvekade jag mellan att skriva 3 eller 2 månader på volontärsansökan. Jag tog två månader. Ställde in mig på att göra resan själv. 2 månader alone in india - gode rädd - svar ja. Tjejerna anslöt sig sedan och planeringen gjordes om lite - 1 månads volontärarbete och 1 månads runtresande.

Och nu sitter jag här i kalla och trista Sverige och ska bara göra volontärsarbete i 2 veckor pågundav tjorv med visum. Från 2 månader till 1 månad till 2 veckor. Haha. 2 veckors volontärarbete - vad hinner jag egentligen lära mig och vad hinner jag bidraga med? När folk frågar hur länge jag ska volontära så skäms jag lite. 2 veckor liksom. En nysning, en gäspning, en hostning, en blinkning.

Men, för att inte deppa ner mig totalt - Indien och volontärsprojektet kommer faktiskt att finnas kvar, och jag lär ju leva ett tag till så ett återbesök kan utan problem bokas in. Och jag ska göra det bästa möjliga av de två veckorna! Plus att tjejerna fick komma iväg i rätt tid - tänk sura citroner-miner om alla fyra fått tänka om gällande planeringen... Tre människors glädje i Indien känns roligare att tänka på än en frusen norrlännings melankoli, så nu ska jag sluta tisdagsdeppa, hålla tummarna och tänka på damerna som idag ska träffa barnen för första gången - myyyys! Lek och sprid massor med glädje från mig - jag provar med att skicka över lite sånt den mentala vägen!

..bara 9 dagar kvar tills jag lämnar Sverige!