Dagens aventyr i indien - indisk sjukvard!

Hello friends!
Som rubriken avslojar sa ska jag idag tala lite grand om hur det fungerar med indisk sjukvard. Jag (Anna-Maria) har haft nagon sorts lustig hosta tillochfran sedan ungefar september. Nu nar jag kommit till indien sa har den blivit nagot varre, slemmet som hostas upp och kommer ur nasan skiftar i discogult och sommargront. Nagon sorts infektion nagonstans med andra ord. Efter det forsta samtalet med mor sedan jag lamnade svergie sa radde hon mig att uppsoka en lakare eller iallafall kopa nagon medicin. Sa, igar fragade jag varan fina "indiska fader" Madan (campforestandaren) om en lakare kunde uppsokas. Sagt och gjort.

Imorse satte jag mig ensam i en tuk-tuk som skulle kora mig till sjukhuset, Madan skulle komma lite senare. Sa som jag myste ensam i min tuk-tuk! Sjalen over huvudet, bindin i pannan, barn som lyser upp och ropar "heeeeello!", lukterna. Tillsist kom jag fram, foraren pekade och sa "hospital". Ensam gick jag in i det statligt agda sjukhuset. Satte mig ner pa en tom stol och tja, jag ska inte ljuga - men alla kollade pa mig. Jag hostade lite generat och valde sen att ga ut och vanta pa Madan. Tillslut dok han upp och det visade sig att lakaren inte kunde ta emot forran cirka 1 och en halv timme senare. Sa, vi sokte da istallet upp en privatagd klinik.
Indien tar tid.

Vi satt utomhus och vantade. Vantade lite mer. Madan fyllde i nagot papper. Vantade lite mer. Svett pa ryggen. Vantan. Sen fick jag komma in till lakren. Han tog mitt blodtryck (pumpvarianten) och tog ett stetoskop och kollade laget pa ryggen. Sen var det bara att saga "thank you, namaste". Sen en promenad till ett.. labratorium? Om jag blivit ditslappt och blivit bedd om att gissa vad det var sa hade jag trott fotoframkallning/morkerrum. Tva killar jobbade dar, ikladda jeans och t-shirt. Jag fick blev rontgad (overkroppen), fick lamna blodprov (tror jag - han bad mig att kolla bort), urinprov och spottprov. Alla sadana har tester var verkligen sa langt ifran svensk sjukvard som mojligt, som exempel sa var nog inte min urinkopp sarskilt ren nar jag lamnde den.. han tog emot den glatt utan handskar eller liknande. Jag agnade kanske 7 sekunder at att tanka pa bakterierna, men insag sen att "vafan". Sen efter denna procedur sa fixade Madan en tuk-tuk hem at mig, det skulle ta 2-3 timmar tills testerna var klara och ratt medicin utvald.

Tuk-tuk turen hem var ocksa ratt intresant.. det tog tid att hitta nagon forare som visste vart jag skulle, och sen nar vi val fann en och jag satte mig ner och vi kort ett bra tag sa kom jag pa att jag inte har en susning om vad stallet heter dar vi bor.. turen tog langt tid, nagra indier hoppade in och akte en stund, vi korde mellan hus, pa sandiga vagar, forbi arbetande kvinnor, genom mannsikor som stod och hangde. Tillsist borjade jag kanna igen mig och insag att hemmet inte var langt bort!
Jag hann sa klart slas av tankar om att vad skulle handa om killen inte visste vart jag skulle. Om han skulle kora vilsa eller kidnappa mig. Jag forsokte intala mig att allt hander av en orsak da nar tankarna blev lite for galna..

Medicinen har annu inte anlant, Madan sa nyss att hans bror skulle hamta den istallet.

Sa mina vanner, vad jag kan konstatera om indisk sjukvard: om nagonting ska handa sa ska det ske inom den privata sektorn - skola och vard. Allting tar tid. Att i princip alla indier kan engelska ar en myt. Att jamfora svensk sjukvard gentemot indisk kanns omojligt.

En sista "sjukgrej": det har brutit ut en liten lusepidemi har pa campen. For mycket mys med barnen pa projektet har resulterat i att tva tjejer har fatt loss och nu sitter alla och kliar sig lite i smyg.

Nu ska jag kliva ut ur detta fisrum och tvatta lite klader!
Namaste!